Föreningen är en helt ideell verksamhet med cirka 530 enskilda medlemmar och ett antal juridiska. De flesta bor i Stockholmsområdet och i trakten runt Norrköping. Några medlemmar finns i Finland, England, USA och Holland.

Syftet med föreningen är att bygga upp och stödja en skola för föräldralösa barn i Kenya, St Christine School.

Läs mer om medlemskap. Läs mer om våra aktiviteter.

Under våra år i Kenya har vår skola växt och utvecklats, från 40 barn i förskoleklassen 2004, till nu drygt 350 elever upp till årskurs 8.

Vi har arbetat envist och målmedvetet under flera år för att få St Christine registrerad som en självständig skola för föräldralösa barn. Många gånger har vi befunnit oss mellan hopp och förtvivlan. Det är intressant att lära känna ett lands administrativa system, men vi har ibland varit på väg att ge upp. Korruption är vanligt förekommande, och vi har flera gånger fått förslag om att betala oss fram för att få snabbare behandling. Vi har inte låtit oss frestas utan har ändå lyckats nå våra mål även om det tagit lång tid. För att säkra skolans framtid har vi bildat en stiftelse, St Christine Foundation, som ska driva skolan och garantera att föreningens värderingar och mål med verksamheten uppfylls.

Skolan är fortfarande helt beroende av föreningens bidrag. Det är medlemmarnas avgifter samt intäkter från olika aktiviteter – loppmarknader, konserter, basarer, försäljning av hantverk och annat som utgör grunden och garantin för skolans fortlevnad. Föreningen arbetar också med att få gåvor och stöd från sponsorer och ordnar arrangemang till stöd för skolan i samarbete med stiftelsen St Christine.

Föreningen Kisumu och St Christine School – en bakgrund

Föreningen Kisumu bildades i juni 2002 på initiativ av Christine Svensson. Hon var skolindentent i Skanskvarnsskolan som ligger i stockholmsförorten Årsta. I skolan arbetade Albinus Odada som hade flyttat från Kenya i slutet av 1970-talet. Odada berättade för Christine om barnens situation i staden Kisumu och i hans hemby Kodada, i Kabondo, 7 mil söder om Kisumu.

Många barn hade blivit föräldralösa då föräldrarna insjuknat i HIV och dött i AIDS. Barnen blev omhändertagna av släktingar och fick vara i familjen mer eller mindre på undantag. Skolgång var det sällan tal om, barnen fick istället hjälpa till hemma. De fick hämta vatten och ved, passa yngre barn och om de var tillräckligt stora fick de arbeta i jordbruket.

Odada hade en dröm att få starta en förskola eller skola för barnen. Christine blev gripen av Odadas berättelse, och tog kontakt med Ulla Sturaeus och Mariette Rosenholm, tidigare rektor och biträdande rektor på Skanskvarnsskolan.

Hon föreslog att de tillsammans skulle börja en insamling till förmån för barnen, kanske till och med hjälpa Odada att förverkliga hans dröm.

En förening bildades, fick stadgar och registrerades. Den fick namnet Föreningen Kisumu, efter Kenyas tredje stad, belägen vid Victoriasjön. Odada nämnde för Christine att han ville uppkalla skolan efter henne, som ett tack.

Första verksamhetsåret ägnades åt uppstarten, men blev påverkat av att Christine, ordförande i föreningen, blev svårt sjuk och avled i början av 2003.

På våren hade föreningen samlat ihop nästan 50.000 kr och planeringen för att starta projektet började. I början av augusti grundades Internationella Föreningen Africa och ansökan gjordes till kenyanska myndigheter om att få registrera denna förening som en NGO (non-governmental Organisation), en välgörenhetsorganisation. Den beviljades i december 2003. Föreningens uppgift var att ta emot och distribuera resurser från den svenska stödföreningen, se till att dessa användes på avsett sätt och att rapportera resultaten till Sverige. I båda föreningarna fanns både svenskar och kenyaner, både som medlemmar och i respektive styrelse.

 

 

Arbetet påbörjades. En container med insamlat material som kunde användas i skolan skickades från Sverige. Representanter från föreningen åkte till Kenya för att starta upp skolprojektet. I byn Kodada upplät byborna mark för skolbygget.

Statistik från det lokala skolkontoret visade att det fanns omkring 10 000 föräldralösa barn i närområdet när vi påbörjade vårt skolprojekt 2004. Behoven var alltså stora och har växt ytterligare år från år.

Skolan startade med en förskoleklass med omkring 40 barn i juni 2004. Två lärare anställdes, Betty Opiyo och Felix Onyango. Deras första tid var nog inte så lätt. Att försöka förstå sig på oss svenskar och samtidigt bygga upp en skola hade nog sina sidor. Deras grundläggande arbete var framgångsrikt, eftersom skolan fortsatte att utvecklas till vad den är idag. Felix hade ett stort ansvar för den första uppbyggnaden, både av skolhusen och av skolan som organisation.

”Den här geten, som hittades i en grannskola en söndag, blev starten på St Christine. En fjärdedel av barnen kunde inte gå i skola, för det mesta beroende på fattigdom. När detta var tillståndet i en skola för de lyckligt lottade så kände vi att vi måste göra något för de föräldralösa barnen som hölls som arbetskraft i byn. Innan vi lämnade Kenya så hade bygget av St Christine School for the Orphans påbörjats.” (Håkan Andersson och Ulla Sturaeus)

 Skolan är nu fullt utbyggd från förskoleklass till årskurs åtta. Idag når många av eleverna fantastiska resultat!